förutom att skälla på dig och bara dra fram allt dåligt måste man ju även dra fram det viktigaste och anledningen till varför jag inte vill förlora dig.

since day one har du fått mig att må så mycket bättre, du hjälpte mig igenom en svår tid då S var en komplett idiot och inte vllle ha mig som vän längre när han var en utav de närmsta. du har hjälpt mig så mycket att jag tror inte ens det går att rabbla upp allt här, du är en sådan underbar och älskvärd prick att det är olagligt och att det såklart var för bra för att vara sant.

du gör mig komplett, varför tror du annars att jag inte skulle kunna sova och gråter helatiden och önskar att jag bara kunde försvinna. jag har haft den bästa tiden i mitt liv med dig, om vi bara kunde hålla ut i ett och ett halvt år till, max två, så skulle vi vara tillsammans för alltid och hela tiden.

du fick mig att sväva på moln, du fick mig att klara dagarna, att le, att längta, att skratta, att njuta och du behandlade mig som ingen annan kan, med kärlek på ett sätt som bara du kan.

we are ment for eachother.

jag vill ha dig, ge mig en chans till. du är mitt enda hopp till lycka. jag vill verkligen försöka, jag offrar allt för dig. vi båda vet att det skulle inte bara vara för dig, utan även för mig. jag lever inte utan dig, jag bara finns.

min mening i livet var du.

vad hände med dina drömmar om en familj, en Philip och kanke en Lisa? en fin, blåögd husky, var aldrig jag inplanerad i de drömmarna? 

vi skulle vara svanar, remember?

jag tror att du är den enda som kan behandla mig som du gör, du är så fin mot mig. snälla hitta tillbaka, jag vet att det går bara du vill. det går inte ihop sig, det har alltid varit vi, skulle alltid vara.

du gjorde inte slut med mig, du gjorde slut med dig själv.

cant you see?

vi var vi, som ett sista försök för att bli den du tror att du är, släppte du det enda som höll dig kvar, mig.

du är den enda som duger, och jag är den enda som kan ge dig det du behöver. vilket är massor med kärlek, minns du inte hur det gick förra gången? du trånade efter kärlek och efter att få uppmärksamhet och att uppskattas, du saknade det från mig, du behövde det - lika väl som jag behöver det.

snälla, kom tillbaka.

du säger att du bara lyckas med att såra mig, men för att såra mig så måste du ju från början ha gjort mig lycklig.

och det är precis det du är som bäst på.

när min syster träffade C, som är J's bror, började jag få höra en del om dig.

hon började berätta om hur du var som person och hon visade en massa bilder på dig och det tog inte lång tid innan jag, så dum som jag är, blev lite förälskad i tanken på dig.

så min syster sa åt mig att jag skulle kunna börja ta kontakt med dig, men just då tänkte jag att "vem faan som ser ut som han vill ha något som jag?" och att "varför slösa tid, vi kommer aldrig kunna träffas ändå med 33 mil emellan oss". men ändå så kunde jag inte hålla mig borta.

jag minns inte riktigt vad som hände först, men jag vet att jag ringde till dig när du fyllde år och sa grattis. detta var såklart efter att vi hade pratat lite över live. sedan minns jag mycket väl att jag fick ett sms av dig, helt random.

det stod något som "hej söt, vad gör du? :)", bara en sådan sak fick mig att vingla till och bli jättenervös och överlycklig - för jag kändes viktig, någon hade tänkt på mig utan anledning.

efter lite prat via sms och live utan att du riktigt visat intresse från ditt håll, eftersom jag hörde att du pratat med någon annan, blev det bestämt att syrrans pojkväns familj skulle komma på besök i lilla Vimmerby. jag blev helt till mig och trodde inte riktigt att det var sant, även att jag var i ett.. ehm.. "förhållande" med en komplett idiot som jag ens inte tyckte om. men så kom du, minns inte exakt datum men det var runt den fjärde juni 2008.

hela den dagen var jag som ett nervvrak och ville inte erkänna det för någon, inte ens min syster eller min mamma som jag pratar med allt om. för att försöka få tiden att gå snabbare och nerverna att lugna sig satt jag och spelade halo 3, hoppade runt ensam på avalanche. det hjälpte dock inte eftersom jag hoppade till varje gång det lät som en bil närmade sig huset och blev mer rädd när jag hörde att de skulle möta upp dem på vägen. sedan hördes två bilar som kom på vägen och jag gick ner och fick möta en liten jävul vid dörren, jag minns det som att hon körde med sitt vanliga "heeeeaay" och sedan såg hon knorr, katten, och strosade efter den. och redan då fick jag nog allt blod i kinderna när jag hörde hur alla hälsade på varandra där utanför dörren och jag gick ut och höll nästan andan - jag var jätteblyg då, även nu men jag kan pressa mig på ett annat sätt.

jag fick bara se dig i en kort sekund, tror det bara var ryggen också när du hämtade din bror och sa något i stil med "din dator får du hjälpa till med" och så gick ni mot bilen och disskuterade saken, i think? jag satte mig sålänge på trappen tills någon skulle märka mig och då kom du och mötte min blick innan jag slängde ner den i marken. jag kunde knappt möta de där bruna ögonen och det intalande leendet utan att bli het om kinderna. du gick fram och sa "hej jossie" med en välbekant röst och ett varmt leende på läpparna och jag önskar att jag bara kunde kastat mig över dig, du var så himla sööööt och gullig då, nu är du söt, gullig, snygg het and so on.

jag minns att jag inte kunde få igång fläkten till 360'n när jag skulle visa den för dig eftersom jag var så sjukt nervös. minns så tydligt hur jag satt och sneglade på dig när du svettades som en björn i köket när vi åt. som jag så många gånger innan sagt till dig att jag smälte och blev helt förstummad när du kom upp ur duschen med blött hår som var åt alla håll och en vit t-shirt och man fick se dina armar och mer intill hur din kropp såg ut i övrigt. du pratade med din mamma och såg att jag begrundade dig och jag kunde nästan ana en känsla av att någon blev generad? kommer även så väl ihåg den gången då vi med din familj åkte till syrrans sommarjobb på näs och hälsade på. medans de andra gick rundtursgrejsen så högg du av en ros och gav den till mig, jag har förtfarande kvar den och den betyder hemskt mycket för mig.

för oss båda

vi satt och kollade på film med syster och din bror, som jag även ser som min egen bror. vi satt alla ihopträngda i systers säng och skulle se black sheep, som jag hatar den filmen men ändå måste jag älska den för under den så hände ingenting, men ändå så mycket. jag satt snett brevid dig och det ända jag fokuserade på var att min hand låg vääääldigt nära din. jag tänkte nog ut en miljon olika "drag" man skulle kunna göra bara för att få min hand att nudda vid din utan att du skulle tro att jag flörtade sönder dig. jag var så inne på att du inte kände samma sak, att jag bara var som ett jobbigt fan till dig. men nu i efterhand så har jag fått reda på att vi båda två hade svårt för att fokusera på filmen och inte på hur nära våra händer var. jag kröp närmare och närmare dig så gott jag kunde utan att det skulle märkas och ville bara att du skulle lägga dina armar om mig.

någon dag efter det så skulle du och jag kolla på film i systers rum och jag minns ens inte vad alla andra höll hus eller gjorde, minns bara att din lillasyster satt utanför och lekte med mitt 360 och skrek om hjälp var femte sekund. men som sagt, det verkade som vi båda väntade på någonting eftersom det blev inte bara en eller två filmer, det blev runt fem, sex och höll på långt in på natten. vi höll på och var liiite töntiga i början. puffade lite avvaktande på varandra och kelade med fötterna, bråkade om din luva och sedan hittade du min weak spot - var jag var kittlig.

då, på ett jävligt snyggt sätt måste jag säga, lyckades du på något sätt få mig i din famn och då var jag fast där.

runt tre på natten, eller kansek fyra, fem? skulle du iallafall gå ner och dricka, den svamp som du är, och jag minns att jag hoppade fram till spegeln, rättade till håret och flinade åt mig själv i spegelen

det lös om mig.

men när du väl kom upp igen, hade jag somnat i sängen. när jag sedan vaknade, vaknade du också och tittade på mig med den där blicken och bjöd in mig till din famn som jag utan tvekan hoppade in i. sedan kom såklart lillsyrran och dundrade in i rummet och vi båda flög ur sängen.

senare på dagen sa lillsyrran något i stil med "ska ni pussas?" och vi båda tittade på varandra och sa neej, med ett leende. mamma gav mig blicken och såg det direkt på oss, alla såg det innan vi ens gjorde det.

det tog ett par dagar innan vi hade våran första kyss, i systers säng (y)

du var såå rädd för att visa dig i bar överkropp för mig eftersom du hade ganska så mycket hår på kroppen -  eller massor med hår på kroppen!

men när du väl vågade så blev du chockad, i looooooved it <3

du frågade dina föräldrar om att få stanna längre när de väl skulle åka hem till Kungsbacka, det var ju sommarlov.

när du sedan åkte hem kunde jag knappt tro det.

jag var high over heels förälskad

Green Day

Billie Joe Armstrong

Mike Dirnt

Tré Cool

deras musik har alltid hjälpt mig innan när jag inte mått bra, deras texter betyder alltid någinting. deras bästa hitils, enligt mig, är 21 guns och det läskiga är att jag alltid gillat den sedan jag hörde den första gången, men det är nu den verkligen betyder någonting.

jag känner igen mig i vartenda ord.

och jag som trodde att J hade

lagat mig, när han

bara var ett plåster.

Do you know what's worth fighting for

 When it's not worth dying for?

 Does it take your breath away

 And you feel yourself suffocating?

 Does the pain weigh out the pride

 And you look for a place to hide?

 Did someone break your heart inside?

 You're in ruins

One, 21 guns

 Lay down your arms

 Give up the fight

 One, 21 guns

 Throw up your arms into the sky,

 You and I

When you're at the end of the road

 And you lost all sense of control

 And your thoughts have taken their toll

When your mind breaks the spirit of your soul

Your faith walks on broken glass

And the hangover doesn't pass

Nothing's ever built to last

You're in ruins

One, 21 guns

Lay down your arms

Give up the fight

One, 21 guns

Throw up your arms into the sky,

You and I

Did you try to live on your own

When you burned down the house and home?

Did you stand too close to the fire

Like a liar looking for forgiveness from a stone?

When it's time to live and let die

And you can't get another try

Something inside this heart has died

You're in ruins

One, 21 guns

Lay down your arms

Give up the fight

One, 21 guns

Throw up your arms into the sky

One, 21 guns

Lay down your arms

Give up the fight

One, 21 guns

Throw up your arms into the sky,

You and I

i'm in ruins.

jag är så sjukt jävla trött på all otacksamhet.

jag har alltid älskat, jag tog tillbaka dig när du gjorde ditt "misstag" och jag har alltid ställt upp för dig och alltid stått på din sida, försökt att vara en bra flickvän.

men ändå duger jag inte

jag trodde ändå jag var värd ett försök. men inte faan ens det.

nu försöker jag vara en bra vän, försöker ännu en gång acceptera dina "misstag", ställer upp för dig.

jag skulle kunna göra vad som helst för dig

men inte längre, nu är jag JÄVLIGT trött på detta.

varför ska jag bara ställa upp och när jag ber dig att säga vad jag ska förbättra så bara fnyser du rätt i ansiktet på mig, kan ens inte försöka.

alltid dina villkor och när jag försöker göra det efter dina villkor men blanda i lite av vad jag vill så bara säger du NEJ.

fattar inte ens att jag lagt tid på dig, fattar inte varför jag alltid ska vara så fucked up och ge så mycket kärlek till fel person, en som inte kan hantera det och en som inte är mogen nog  för det.

jag hoppas att jag någon gång kan hitta någon som älskar mig, på riktigt den här gången, för den jag är och som inte ger falska löften och någon som bryr sig om mina känslor och inte bara kastar dem i marken och hoppas att allt ska ordna sig och någon som uppskattar mig och den kärlek jag ger.

bara för att det blåser åt fel håll ska man förfan inte bara vända på sig och sluta kämpa

jag har skämt bort dig och fått dig att sväva på molnen av all kärlek och uppmärksamhet du fått, nu går du och tror att alla andra kommer vara likadana. att du lätt kan hitta någon som ger lika mycket och som du betyder lika mycket för

synd om dig för jag är en one of a kind.

vad får dig att tro att någon skulle älska dig när du inte kan uppskatta ens kärlek och inte bevisa att du är lyckligast i världen när du får en sådan.

du gav mig ens inte en chans

det finns de som skulle göra vad som helst för att få det du just förlorat.

varför kan det inte duga till dig då?

du hade chansen att skapa mig precis som du ville, nu vet jag faan längre.

du lärde mig att vara lycklig och sedan stack du bara och lämnade mig mer sårad än någonsin

om jag tar livet av mig är det DITT fel och endast DITT

min depression är DITT  fel och endast DITT

hoppas du är nöjd

jag vill inte leva mer.

jag är som en parasit, behöver någon för att leva själv.

har ju faktiskt kommit på att detta är inget som bara är nu utan att det alltid varit och kommer alltid vara. J var min vita riddare som plåstrade om mig och fick mig att glömma. jag står i evig skuld till honom men nu är jag tillbaka igen.

jag hatar mitt liv,

jag önskar att jag aldrig fötts.

jag vill bara bort men jag inbillar mig att om jag faktiskt skulle genomföra mitt "försvinnande" skulle det skapa en massa problem för min fina familj, de ska inte behöva stå ut med något sådant, de är inte värda det.

de är inte värda att ha mig på deras axlar.

idag slog det mig att jag skulle forska lite i min bakgrund hur jag var innan jag mötte J och så vidare, innan mitt liv startade kan man ju säga.

faktiskt, när jag började tänka på det så var jag väldigt deprimerad då också. då berodde det på ungefär samma sak som nu - ingen vill ha mig, jag inte duger till någon och att jag speciellt inte duger för någon som JAG har intresse för.

jag kollade upp detta från mina gamla dagböcker och skit man skrev på lunarstorm och på gamla teckningar jag gjort and so on.

jag är alltså och har alltid varit en deprimerad människa.

fun.

men min deprission försvann när jag träffade J, det var då mitt liv verkligen började. då hande jag en mening.

någon ville ha mig, någon ville vara med mig, någon tyckte om mig

och jag älskade denne någon med hela mitt hjärta

så det jag har att se fram emot är.. att min värld har slutat snurra igen och att mitt liv har stannat, att jag är värdelös och inte duger till en enda själ.

det var ju oväntat.

jag har blivit väldigt rädd för att vara ensam. mina tankar snurrar för snabbt för att jag ska hinna stoppa dem och det leder bara till disaster. för att minska ensamhetskänslorna så sätter jag på tv:n när jag är ensam hemma eller spelar på 360:n som alltid får mig att glömma omvärlden, men det påminner även om J.

allt påminner om J.

varför kan inte jag duga åt honom?!

varför kan jag inte vara den som han behöver?!

varför kan inte jag vara den som han vill vara med!?

vad är det som är så fel med mig?!

jag skulle göra vad som helst för att göra honom nöjd.

det är mitt syfte, jag vill ju vara den han vill ha.

<3

i hate this part right here..

det finns nog ingen värre känsla än att den man älskar inte vill ha en tillbaka,

då menar jag inte bara älska som i att "hej älskling" utan även "hej vännen" sättet.

men just nu menar jag nog "hej älskling" delen.

jag vill inte vara ensam.

men jag vill heller inte ha vem som helst.

FAAN!
såklart att den killen hittar andra vägar.

vadfaan kan jag tro.

finns inget rätt i huvudet på mig.

jag äcklas av mig själv,

såklart att han gör det också. 

men varför ville han ens bygga på något om det inte var helhjärtat?

varför pratade han om förlovning bara några dagar innan om han inte vill?

varför säger hans ögon en sak och hans läppar något annat?

jag vet att jag inte hittar på detta, det gör saken bara ondare att han säger att han inte vill, men att han samtidigt säger att han vill.

jag förstår inte.

den lilla skylten sitter på väggen i skolan och bränner in rakt i hjärtat.

varför?

för att jag kommer bli ensam på alla hjärtans dag.

eller, troligtvis kommer min kära syster hem och stannar länge

men det blir fortfarande inte samma sak.

eftersom tanken på att han skulle varit här på alla hjärtans dag, 

jag orkar inte! 

jag känner mig som en cancersjuk och det är väl fel att säga men det känns som om mina dagar är räknade, jag bara väntar på det.

jag drömde att jag satt på en buss, med några från min klass.

busschauffören fick helt plöttsligt för sig att börja sicksacka på bron, och såklart så flög bussen över kanten och ner i vattnet.

vattnet var skitigt och grumligt och det bruna vattnet svalde sakta bussen och alla började gå mot dörrarna som chaffisen var snäll nog att öppna. 

men jag bara satt kvar.

det var en kille som frågade om jag behövde hjälp ut, men jag bara stirrade på honom så han gick vidare. sedan kom en annan människa och drog ur mig ur bussen och jag bara skrek att han, skulle släppa mig och låta mig få åka ner med bussen.

men han lyssnade inte.