sanningen gör ont, men det jag alltid sagt är tillslut sant.

han har och kommer alltid vara för fin och för underbar för mig

men vad kunde jag förvänta mig?

att han skulle älska mig?

vem skulle någonsin kunna älska MIG?!

varför plågar jag alla med min existens?

tar bara onödig plats

alla skulle må så bättre utan mig..

J skulle inte behöva känna sig tvungen att prata, träffa, le mot mig.

han skulle inte behöva ha skuldkänslor

han skulle må bra 

om bara jag försvann